... som det så fint heter i Peter (übersnyggo) Jöbacks låt :-)
Och det är ju precis vad jag har gjort, jag har ju faktiskt kommit hem igen till jul, eller ja, lite innan jul för att få ta del av allt myset som mamma o pappa alltid har här hemma.
Sen är ju Daniel också här, vilket gör det hela så mycket bättre. Dock åker han ju hem antingen idag eller tidigt imorgon för att sen fira jul med sin familj. Men sen dröjer det ju inte så länge innan jag kommer upp till honom för att firanyår och sen även en liten alternativ julafton med bara han och jag. Det är i och försig rätt skönt att jag inte åker upp till honom förräns efter jul, för mitt schema är fullspäckat med pluggande. Sen ska jag försöka klämma in en klippning på onsdag och en blodgivning på måndag (om Sara läser detta vill jag bara säga "tjohhoo NU har jag fått tummarna loss till att göra det"), även om nålar är något av det värsta jag vet. Men eftersom det kan hjälpa någon annan så får jag faktiskt ta mig i kragen och gå dig. Det är ju faktist ingenting jag dör av, och jag hade ju dessutom velat ha blod om jag låg där på operationsbordet en dag. Så det är bara till att få tummarna loss och göra en så liten sak som faktist kan rädda en annan människas liv.

Nu är i alla fall alla julklappar införskaffade för i år. Tycker inte alls att det har varit å stressigt som många andra år. Men det blir ju precis vad man gör det till och ingenting annat. Så det är väl kanske för att jag nu denna julperioden varit helt inställd på MYS som den har kännts så härlig :-).

Måste bara säga ett par ord om handbolls-EM som har pågått nu ett tag. Att även om det var sjukt synd att Sverige inte gick vidare till semi, så har dem väl endå gjort en bra insats i alla matcherna. Eller, faktiskt inte i mathen mot Frankrike nu sist. Där spelade dem lite mindre bra. Men det vet man ju själv, att det är inte lätt att ligga på topp alltid ;-)

// M