Igår innan min kära systers examensfest, som för övrigt var mycket lyckad och trevlig, lyckade jag till det lite för mig själv och begav mig iväg till solariet för lite självgrillning. Hur jäkla nice som helst vill jag passa på att tillägga. När jag skulle därifrån fick jag för mig att se det som ett litet mini-träningspass och beslutade mig för att jogga hem till föräldrarna igen. Jag blev helt slut efter den korta biten (det är inte ens en kilometer!), så slut att jag intalade mig själv att jag helt enkelt måste ha astma. Den lite mer pålästa delen av mig själv säger dock att det helt enkelt beror på en urusel kondition. Då gäller det ju helt enkelt för mig att träna upp den förbannade konditionen. HÄR kommer dock det lilla kruxet in. Nämligen att jag nu dagen efter mitt lilla joggingförsök har så fruktansvärt ont i mina knän. Jag menar RIKTIGT ont. Jag haltar nästan omkring här hemma idag. Det är svårt för mig att inse att jag inte kan springa länge. Jag menar, vart försvann konditionen någonstans och framför allt - när blev mina knän så dåliga att jag inte ens kan springa 1 km? De har förvisso inte varit helt 100 sen handbollen, men detta är ju löjligt! Är det meningen att det ska vara såhär?