Sist jag kollade stavades inte "Google" med två L.... Hmmm... intressant...

Piren och ett av de alla livvaktstornen i området Ocean Beach där vi bodde först när vi kom till San Diego. Stranden var nice i OB men inte resten av området. (se nästa bild) / The pier and one of all the lifeguard towers in the area Ocean Beach where we lived when we first came to San Diego. The beach was nice there but not really the rest of the area. (see next picture)

Låter bilden tala för sig själv. Inte så mysigt område precis. / I let the picture talk for itself. Not a very cozy area.

Detta är då den "lilla" läsken på Taco bell. 1 hel liter läsk. Såg inte ens hur stor den största var, men detta är ju löjligt. Men det är väl som de säger här - "Everything is bigger in America". Tro mig, det stämmer! Allt från shampoflaskorna till bilarna är gigantiska. / This picture is of the "small" soda at Taco Bell. 1 whole litre soda. I didn't see how large the largest one were, but this crazy. But i guess the saying is true - "Everything is bigger in America". Belive me, it's true! Everything from the shampo bottles to the cars are enormous.

 

Poliser har vi också lite överallt här. De är både på skolområdet och stoppar de som har lite för bråttom mellan sina lektioner och på stranden och bättrar på solbrännan. / The police is also everywhere here. They are both in the school area, stopping those that are in a hurry to get between their classes, and on the beach walk, working on their tan.

Tyvärr har jag inte fler bilder just nu. Har ju precis köpt ny kamera så jag lovar förbättring. Nästa gång kommer det bilder från vårt nya underbara område / Unfortunatly I don't have more pictures right now. But I have just bough a new camera so I promise that I will shape up. Next time it'll be pictures from our new and wonderful area.

Ja som sagt så började jag skolan igår. Jäkligt konstigt system de har där i San Diego. Man måste gå på 6-8 olika kurser nu ibörjan tills man om ungefär 2 veckor får reda på vilka man har kommit in på. Detta för att vara säker på att man ska få sina tre kurser per termin. Men visst är det underligt. Jag har i alla fall bara hittat 5 stycken, eller egentligen bara 4, som jag tycker verkar intressanta, som jag kan ha nytta av senare och som jag framför allt FÅR LOV att läsa för mitt hemuniversitet. Önskar till min lyckliga stjärna att jag nu får tre av dem. Oddsen ser inte jättebra ut, men håll tummarna för mig nu va!

Igår började jag med att ha två av mina kurser Urban design for redevelopment och Environmental economy. Den sistnämnda var till ämnet ganska tråkigt och jag fattade inte av vad professorn sa. Men mitt under föreläsningen kommer ca 200 demonstranter (elever från skolan) in i salen och börjar skrika att vi alla skulle "stå upp för skolans alla elever och lämna klassrummet i protest mot de höjda terminsavgifterna" (ska tillägga att det var en stoooor aula vi satt i). Tydligen har The Terminator himself, Arnold Swarzenegger, bestämt att terminsavgifterna på UCSD skulle höjas med över 30% inför detta läsåret, fastän det redan finns pengar i överflöd inom skolan. Nåt sånt var det i alla fall, är lite svårt att urskilja vad folk vill få fram när en bunt på 200 pers står och skriker =)

Dags för frukost nu i alla fall!

Well, I started school yesterday. And may I add that they have a really strange system here in San Diego when it comes to enrolling in classes. You have to attend 6-8 different classes the first two weeks or so, since you don't know in wich classes you have gotten enrolled in until after about 2 weeks. You have to attend these many at first to ensure that you will have your three courses per term. Anyway, I have just found 4 that i find somewhat interesting, that I will have some use of later on and that i actually am allowed to study for my home university in Sweden. Wishes to my lucky star that I will get three of these. The odds are not looking very good, but cross your fingers for me please!

Yesterday two of my courses started, Urban design for redevelopment and Environmental economy. The latter of the two was kinda boring and I didn't understand much of what the professor said. But right in the middle of the class, there storms in about 200 demonstrating students from the school into the aula. They were screaming that we "should all stand up for all of the students at the school and leave the aula in protest against the raised term fees" Apparently, the Terminator himself, Arnold Swarzenegger, has decided that the term fees at UCSD were going to be raised with over 30 % this fall. Although the school already has money enough to go around. Anyway, it was something like that, it's a bit hard to hear the message when there are 200 people screaming =)

Now it's time for breakfast!

Nu har vi bott i den nya lägenheten i lite över en vecka och den är riktigt härlig. Dock har min resekamrat bestämt sig för att inte stanna och plugga här, så jag får bo här ensam. Eller ja, jag har ju inte råd till hyran själv så jag måste försöka hitta någon annan som vill flytta in här med mig. Hoppas att det ska gå bra. Vill tacka min familj och C för allt det stöd jag fått hemifrån de senaste dagarna. Jag uppskattar det verkligen och det gör mig strakare när jag känner mig ensam här på andra sidan jorden! Ni får mig att inse att jag klarar av allt jag ställs inför och kommer ställas inför. Tack!

Now we have been living in the new apartment för about one week. Though have my travel company decided that she doesn’t want to even start attending the uni here, she’s going back home in some weeks and I will have to live here by myself. Well, since I can’t afford the rent by myself I have to find someone else that wants to move in with me. I hope everything will work out fine. It’s just kinda stressful right now. I want to thank my family and C for all the support that I get from back home. I really appreciate it and it makes me stronger in the times that I feel lonely here on the other side of the world! You make me realize that I can do everything that I am put in front of, now and in the future. Thank you!

Idag är jag riktigt glad. Solen har varit framme precis hela dagen och det är riktigt underbart måste jag säga. Varmt och gott. Ja måndagen bringade ju ingen lycka med sig i lägenhetsletandet så i morse började vi i sökandet igen. Fick en visning på två lägenheter på eftermiddagen. Den första hade jättebra läge, men den var så sjukt liten och smutsig så den tog vi inte. Med humöret lite nedslaget begav vi oss i alla fall till visning nummer två. Den hade killen som hyrde ut redan sagt till oss att en annan skulle komma och titta på innan oss. Och om han ville ha den så kunde vi ju givetvis inte få den, och gissa om han ville ha den eller?! JA, det ville han. De stod och skrev kontrakt när vi kom dit och vi hade inte mycket hopp kvar om att få tag i någon lägenhet idag heller. Ärligt talat så hade ju inte det varit så konstigt med tanke på att alla de andra inte hittade lägenhet förrän efter nån vecka här. Men i alla fall så sa killen till oss att han hade en till, dock att den var en lägenhet med två sovrum, Men vi sa att v ville titta i alla fall. Och gud vad glad jag är att vi gjorde det. Den är helt gudomligt härlig. Havsutsikt från båda sovrummen, varsitt badrum med jacuzzi och stort vardagsrum och kök. Tre tv apparater har vi med =) Vi kunde ju bara inte motstå denna härliga sak, även om den är en del dyrare än de andra vi tittat på, men å andra sidan så har ingen av dem vi tittat på varit ens i närheten av denna strandarden. Lägenheten ligger på 717 Rockaway Court på Mission Beach för den som vill googla det, eller slå upp det på google maps ;)

Vi har fått nycklarna till den och ska betala första månadens hyra + deposition och flytta in imorgon. Nu kan äventyret börja! =)

I am so happy today! The sun has been shining the whole day and it’s so wonderful, really! Well, Monday didn’t bring us any luck in the apartment search so this morning we started again. Called two places and got showings to both of them in the afternoon. The first one we looked at was really small and dirty so that one we passed on, even though the location was really good. A bit down we went to the other place we was gonna look at. The guy that rented that one out had already told us that there was another guy that was gonna look at it before us, and of course he wanted it. But lucky us the rentalguy had one more apartment, although this other one was with 2 bedrooms and more expensive. But we looked at it anyway and we both totally fell in love with it. There are two bedrooms, each with one bathroom with a jacuzzi tub. There is ocean view from both the bedrooms and the apartment is just I house from the beach! It is more expensive than the other ones that we have looed at, but this one is so much nicer and cleaner. Got the keys today and are going to pay the deposit and first month rent tomorrow. I am so excited! ;) The apartment is situates on 717 Rockaway Court on Mission Beach if anyone is interested in see where it is on google och google maps ;)

Ja idag har vi haft vår första hela dag i San Diego. Började redan vändigt tidigt, klockan 5 imorse, när vår rumskamrat fick för sig att han skulle flytta och började packa då. Och inte fan var han tyst heller. Sprang ut och in ur rummet i säkert 30 min. Stängde och låste dörren mellan varje gång. Jobbigt värre.
Frukost åt vi också. Och jag måste säga att de har underliga matvanor här. Igår fick jag en omelett på min macka och idag åt de andra äggröra på sina pankakor!

Efter detta tog vi oss med bussen till Mission Beach och Pacific Beach. skulle titta på en lägenhet där som vi beställt tid för och sen kolla vidare om vi hittade andra också när vi ändå var där. Och den första kan jag ju säga inte var någon hit precis. Döda kackerlackor i sovrummet och det luktade instängd fjällstuga, så NEJ TACK! Fick tag på en annan som vi skulle kolla på men vi missuppfattade adressen så vi hittade inte dit, får göra ett nytt försök imorgon igen =) Den tredje lägenheten somn vi fick tag i hittade vi också =) Den var ganska fin, men den låg i lite fel område, för långt från stranden då =) Men ska bestämma oss tills imorgon om vi ville ha den eller inte, så får sova på det över natten. Positivt med att ha sprungit runt hela dagen är i alla fall att vi har lärt känna området kring stranden ganska bra =) Har även hunnit med att köpa mig en bikini och en ny telefon. För tydligen så kan man inte köpa vanliga SIM-kort här utan det ligger i själva telefonen. Blev dock inte dyrare än 50 dollar ändå för telefonen + samtal och SMS i en månad. Helt okej deal!

Har också fått en massa kommentarer om att jag pratar grymt bra engelska, tack för det, det stärker självförtroendet lite grann det ja =)

Sen måste jag också bara säga att amerikanarna är riktigt trevliga och serviceminded över lag. Tror att vi träffat på max 1-2 som inte ansträngt sig det där lilla extra eller varit riktigt trevliga och hjälpsamma!

Nu blir det läggdags efter en lång dag i sol och vind. Natti!

Puh, nu har vi äntligen kommit fram och har även checkat in på ett hotell i Atlanta. Hittade en stor tavla med diverse hotell på när vi hämtat våra väskor så vi tog första bästa och vi hamnade på ett som heter Microtel Inns & Suites. Ser inte mycket ut för världen utifrån men rummet är riktigt nice med två stoooora sängar. Ska bli riktigt nice att få sova i riktig säng nu. Flygplansstolar är ju kanske som bekant ingen hit att sova i.

Men i alla fall så förundrar jag mig över hur mycket säkerhet det kan finnas i ett land. Ja menar vi har gått igenom X antal säkerhetskontroller där de kollat upp olika saker varje gång, men ibland även samma saker. Bagaget, fingervtryck, intervjuer, papper som ska visas upp, papper som ska fyllas i osv. Fattar inte att de har ett sånt kontrollbehov. Det tog oss över 1 timme att checka in i Köpenhamn och sen tog det oss ungefär 2½ timme efter det att vi landat tills dess att vi hade väskorna i vår besittning igen. Fick nämligen efter att vi hämtat ut dem första gången lämna in dem en gång till, gå igenom en säketskontroll för att sen få hämta dem igen. Helskumt verkligen.

Ja men nu sitter vi i alla fall på hotellet och försöker att få tag i lite mat. Verkar lättare sagt än gjort. Men man får inte ge upp =)

Vi höres snart igen.

Ja igår så var det så äntligen dagen som Sara skulle komma ner från Småland. Vi åkte in till Malmö till Modellab för att vara modeller för en dag. Jissen vad kul det var. Proffssminkning och en riktigt duktig och trevlig fotograf. Det blev många fina bilder så det var ganska svårt att bara välja ut bara 11 st. Kunde inte ta flera för min budget räckte inte riktigt till =( Men för er som vill testa på att bli proffesionellt fotograferade så rekomenderar jag Modellab, de gav en riktigt rolig upplevelse!







Några små smakprov...

Jag träffade en person för ca 6 år sedan nu. Jag var 16, han var 24. Jag föll för honom totalt och jag trodde att han gjorde det samma för mig. Än idag har jag aldrig fått något riktigt svar på hur det egentligen stod till med hans känslor innerst inne. Jag tror ärligt talat inte att han vet själv. I alla fall. Jag var kär, det var min första riktiga kärlek och jag svävade på små rosa moln. Pengar hade han och han tog med mig på min första utlandssemester utan föräldrarna. Han gav mig allt jag pekade på, han var min drömprins när jag var ung och dum. Innan jag träffade honom var jag en lovande talang i handboll. Han tyckte att det blev så lite tid för honom när jag tränade 11 gånger i veckan så jag trappade snällt ner på det. Till slut slutade jag helt, för vad kunde vara viktigare än "mitt livs kärlek"?! Jag såg en framtid för oss två. Jag hade allt färdigplanerat i mitt huvud om hur det skulle bli, hur vi skulle leva. Jag blev förändrad. Jag levde för honom, han var mitt allt. Utan honom skulle jag inte vara någonting och jag tappade all tro på mig själv. Han sa det aldrig rakt ut, men hans sätt att vara talade för sig själv. Han menade att ingen annan kunde älska mig som han gjorde, han menade att jag aldrig kunde hitta någon bättre än honom, utan honom var jag ingenting. 

Så fort mina vänner som inte råkade vara tjejer hörde av sig så trodde han att det var någonting annat i görningen. Min mobil snokades igenom, min dator blev allmän egendom och jag blev ännu mer nedtryckt och därmed även mer tillgiven honom. Tänk om jag kunde vetat då vad jag vet idag. Att han började kontrollera mig för att han visste att han själv höll på med saker som inte passar sig när man är i ett förhållande. Att han gjorde detta på grund av det egna dåliga självförtroendet och det egna behovet av bekräftelse.  

Redan innan vi åkte på vår utlandssemester tillsammans hade han börjat träffa en annan tjej vid sidan av, hon visste inget och mig och inte jag om henne heller. När vi var på semester försvann han varje morgon. Fick reda på att det var då han ringde hem till henne och köpte presenter till henne. Jag minns att samma dags om vi kom hem från resan ville jag komma med honom hem men "han var trött och ville sova". Snäll flickvän som jag var tänkte jag inte mer på det utan åkte hem till mig själv. Några veckor senare blir jag kontaktad av en tjej som talar om för mig att hon har träffat min pojkvän ett tag, men att hon inte visste om att han var tillsammans med mig. Efter att ha pratat med min pojkvän blir jag övertygad om att hon är en person som förföljer honom och gör allt för att få honom. Han var så övertygande. Han blev till och med förbannad på mig för att jag "kunde tro någonting sånt om honom". Godtroende och naiv som man var blev jag övertygad om att en sådan reaktion inte kunde vara tillgjord. Givetvis trodde jag då inte på tjejen utan anklagade henne för både det ena och det andra.

4 månader senare sitter jag på min pojkväns säng och tittar på tv. Han säger att han måste prata med mig om en sak. Han frågar om jag kommer ihåg tjejen som kontaktat mig tidigare. Han berättar att hon precis kontaktat honom igen och talat om att hon är gravid. Det var som ett hårt slag i ansiktet och en spark i magen när jag i samma sekund inser att min pojkvän, min drömprins, faktiskt varit otrogen. Och inte nog med det, fått mig att känna dåligt samvete för att ens ha kunnat tro någonting sånt om honom. Jag blev fysiskt illamående och tårarna rann.

Vid det här laget hade vilken tjej som helst lämnat killen i fråga, men det gjorde inte jag. Jag var ju ingenting utan honom. Jag förlät honom aldrig, men vi pratade inte mer om det. Ungefär 2 månader senare blir jag dumpad för att han ”tycker att åldersskillnaden är för stor”.

Han har aldrig haft någon kontakt med barnet och i pappren står det ”fader okänd” efter att, vad jag anar, en okänd summa pengar betalats ut till tjejen. Vilken drömprins va?!

I år har han kontaktat mig igen. Han vill träffas för att han ”saknar mig”. Efter 6 års jobb med min egen självkänsla har jag nu kraften att säga att jag inte vill träffa honom, någonsin igen.